Stenålderskost

Vad är stenålderskost?

Iden´ bakom stenålderskost är att människan under 200 000 år varit samlare och jägare. De människor som varit bäst anpassade till denna kost har klarat sig bäst och därför har vi idag gener som är anpassade till stenåldersmat. Om man ger mat till en Hund, en Katt eller andra djur som inte passar dem så mår de dåligt. Därför finns det speciell mat till varje djursort. Mycket tyder på att människan fungerar på samma sätt som djuren, vi mår bäst om vi får mat som vi är anpassade till. Människans evolution går långsamt och vi har därför ännu inte anpassat oss till den mat som vi började äta när vi blev bofasta och började odla säd och föda upp tamboskap för ungefär 10 000 år sedan. Vi har definitivt inte anpassat oss till allt det socker som vi stoppar i oss idag. Socker har bara några hundra år på nacken.

Vad är då stenåldersmat?

Den mat som våra förfäder åt bestod till stor del av protein, till mindre del av kolhydrater. De kolhydrater som stenåldersmänniskan åt var dessutom långsamma, det vill säga har ett lågt GI. Vi kanske åt lika mycket fett, men fettet hade en bättre kvalitet. Det industriellt framställd transfettet fanns definitivt inte på menyn.

Vad bör vi äta?
Här kommer en kort sammanfattning på stenåldersmat uppdelat i några olika livsmedelsslag:

Kött och ägg

Stenålderskosten innehåller mycket magert kött. Det kan komma från fågel, vilt eller tamboskap. Det viktigaste är att undvika rökt kött som kan ge upphov till vissa cancersorter. Ägg är bra mat, som tyvärr fått dåligt rykte som källa till dåligt kolesterol. Många menar numera att detta är överdrivet och till och med fel.

Fisk och skaldjur

Fisk och skaldjur är viktiga inslag i en stenålderskost. De innehåller mycket protein och nyttigt fett. Speciellt omega 3 som är viktigt för många funktioner i kroppen. Framför allt framhålls omega 3 som bra för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar, för hjärnfunktionen och för sina antiinflammatoriska egenskaper. Man bör antingen äta fet fisk 3 gånger i veckan eller ta tillskott med omega 3.

Grönsaker, frukt och bär

Grönsaker, frukt och bär har människan alltid ätit och vi är bra anpassade till denna kost. Här får vi i oss mycket vitaminer och antioxidanter. Antioxidanter motverkar de fria radikaler som bildas i kroppen och annars bryter ned celler. För mycket fria radikaler ökar risken för cancer, hjärt-kärlsjukdomar och för tidigt åldrande.

Nötter och frön

Även nötter och frön har funnits med i kosten sen stenåldern. De innehåller mycket näringsämnen och nyttigt fett, som inte gör människan fet lika lätt. Nötter innehåller även mycket antioxidanter. Frön som linfrö, sesamfrö och solrosfrö är också bra livsmedel och typisk stenåldersmat. En kul grej med nötter är att kombinationen av näringsämnen passar så bra till människan att alla med en fungerande aptitreglering känner när man ätit lagom med nötter. Det innebär att man slutar att äta efter en 10 till 15 nötter och man har då ingen risk för att bli fet av nötter.

Potatis, spannmål och baljväxter.

Spannmål kräver tillagning genom upphettning för att kroppen ska kunna ta upp näringen. Man vet inte hur länge människan har ätit spannmål. Det äldsta fyndet är drygt 20 000 år gammalt, men förmodligen har människan ätit spannmål tidigare. Vete, råg och korn innehåller gluten, som ger många människor problem. De flesta klarar en begränsad mängd gluten. Idag får vi dock i oss en stor mängd gluten genom bröd, pasta och andra veteprodukter. Även om man inte har utpräglade problem med lös mage eller stor smärta, kan man gå med en irriterad mage på grund av för stort glutenintag. En rekommendation är att begränsa mängden spannmålsprodukter, främst från vete. Potatis och baljväxter som bönor, linser och ärtor är även de relativt nya för människan, men verkar fungera bra, liksom ris, hirs och majs.

Mjölkprodukter

Mjölk från ko är ett nytt livsmedel, som har ingått vi vår kost mindre än 10 000 år. Mjölk innehåller mycket nyttiga ämnen som kalcium, B-vitaminer och mycket protein. Tyvärr tål många människor mjölk dåligt. Mjölk är det livsmedel som flest människor är allergiska mot. Många får dålig mage av mjölk och mjölkprodukter. Mjölk frigör dessutom stora mängder insulin, vilket inte är bra för människan. Människan är ensam om att dricka mjölk från någon annan djurart, och det ligger nog något i att detta inte bara är underligt utan också inte bra. Den som inte mår dåligt av det kan utan vidare använda lite ost, mjölk, grädde, fil eller andra mjölkprodukter, men ska man följa stenålderskost eller undvika att må dåligt i framtiden bör man begränsa mängden.

Comments are closed